jag står kvar, ser ingen plats för mig i mönstret.


Nu ha det gått ungefär en månad sen jag var hemma
och jag saknar min familj något otroligt.
Jag ringer inte för jag orkar inte, jag vill inte höra
jag vill inte veta hur bra ni har det fast nu är jag
ego som alltid!
Men vem skulle inte vara det egentligen.
Just denna vecka har jag mest varit ledsen
ledsen och ännu mer ledsen.
Frida slutade idag på jobbet och becca är
inte där, yes nu har jag en super kul arbetsplats eller inte.

Men snart får jag se mamma.
Min älskade mamma!

tur att jimpa finns nu, fast jag är grinigast i världen.

.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0