du och du och du.


jag kanske krävt för mycket men det är lätt att vara efterklok
nu är stenen kastad och glashuset gick sönder.
jag är ledsen, klart jag är jag är sjukligt ledsen men ju mer jag tänker på det
ju mer lugn blir jag, Jag vet nu att jag inte kan skada mer och inte få dig
att vara ledsen.
Du säger till mig att jag måste lära känna mig själv, tro mig jag känner mig själv
det kanske är det som är problemet jag känner mig själv för väl.
Du är så mycket!
du den där, i mitt hjärta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0