repulsivo

Allting är bra, jag har startat ett nytt liv i Stockholm!
trodde aldrig att det skulle bli såhär, att saker och ting skulle glida så lätt som de gör
saknar verkligen vissa saker men hatar fortfarande vissa saker ifrån det gamla.
Jag tror att jag lämnade det gamla för länge sen utan att jag själv visste om det.
Just nu vill jag bara träffa min mamma och ett par stycken andra. Ni andra är inte så mycket för mig längre
så att jag ödslar tid på er när jag bara är hemma i två dagar.
Snart blir det flytt till en ny lägenhet, absolut ser jag fram emot den första augusti samtidigt som jag hatar att flytta!
Jag tror att jag har blivit en helt annan människa än jag var förrut, de är jag glad för faktiskt.
Men att de skulle förändras så fort gör lite ont.
De jag gör mest nu är och jobbar men även hinner jag med mina vänner här uppe och tacka gudarna för de.
Saker och ting förändras fort och de var då man behövde vännerna från förr men ingen fanns där då var de lika bra
att lägga det på hyllan, för då vet man hur mycket man var igentligen, någonstans känns de skönt och veta vilka som verkligen brydde sig.
Jag hatar när folk säger: men de blir nog så när man flyttar! de är det värsta jag någonsin hört vadå blir så?
De där väljer man helt själv och ni gjorde erat val stå nu erat kast också.
Absolut ska jag inte säga att alla försvann för jag har fortfarande de bästa kvar och ni vet precis vilka ni är.
Ni som alltid finns där, ni som ringer och frågar hur de går och hur jag mår. Jag är så otroligt tacksam
och de vet ni! Bara för att jag lämnade staden västervik lämnade jag inte er och de känns skönt att ni förståt det, vissa bättre andra ingenting alls.
Men som alla säger man ska se upp för helt plötsligt kommer det tillbaka på sig själv, de lovar jag att de kommer göra för dessa människor.





Tack och adjö