repulsivo

Detta har blivit en sida jag skriver av mig på när
jag är ledsen så det enda ni kommer få se är min
bittra, arga, ledsna sida och absolut inget positivt.

Jag är så trött på omvärlden och alla motgångar
när ska livet vara bra?
När kommer den människan som gillar mig precis som jag är
och inte bara ser det yttre, jag hatar det!
Jag känner mig som världens värdelösaste människa
jag gråter ofta nu förtiden
jag trodde jag skulle klara allt, att jag var hård som sten
men det knäcker mig på mitten.

Det finns få personer som kan få mig glad,
det bästa är mitt EM, hon säger aldrig att det kommer bli bra
utan hon lyssnar och ger råd
varför kan inte alla vara så?
istället för det där härliga som alla säger
Det kommer bli bra, allt löser sig!
Ja men klart det gör det men det vill jag inte höra nu.

Ååååååååh, du skapade detta!

ååh det är ingen bra dag denna måndag.
Ångesten trippar och jag vill bara försvinna genom jorden!

jag saknar min familj och mina vänner så det gör ont för varje hjärtslag.
Jag har nog aldrig längtat hem så mycket som jag gör nu, jag vill bara åka
hem sätta mig hos mamma i köket och njuta av att vara hemma med människor
som bryr sig om mig som alltid finns där, som jag vet aldrig sviker mig.
Jag borde vara glad, borde jag inte det mamma?

Jag har lyckats med så mycket men varför känns det som om jag inte vill mer.
Denna känsla borde inte finnas, jag har mycket att glädjas över eller har jag inte det?
Jag har ett bra jobb, jag har underbara vänner som jag vet finns där men varför känner jag mig
så ensam och vilsen i denna enorma stad.
Jag ville ju detta från första början men just nu känns allt så fel.

Jag är säkert lycklig någonstans men jag känner det inte nu.